hjärtat

egentligen fattar jag inte hur vi lyckats ta oss enda hit. ,
jag har alldeles för många gånger frågat mig själv, när våran tillvaro rasats av någon annan eller av oss själva, om vi verkligen älskar varandra SÅ mycket så vi lyckas hålla hoppet uppe ännu en gång. men eftersom vi står här idag, så måste vi ju ha lyckats? eller hur?
trots att över två år har gått, så har vi fortfarande fruktansvärt mycket att ge varandra. vi har så mycket kvar att ge, och det hoppas jag vi kommer ha hela livet. jag hoppas att vi aldrig kommer sluta älska varandra, bråka med varandra, svika varandra och ge varandra.